Ett pärlband på förskolan Hagelstavägen 24

Konst och pedagogik går hand i hand i Joanna Erikssons skulptur Pärlbandet. Precision i formen och lekfullhet i uttrycket framkallar minnen hos vuxna och väcker nyfikenhet hos barn.

Förskolan Hagelstavägen 24 är en del av konceptet ”Framtidens förskolor”. I det växande Stockholm behövs nya förskolor. Sisab har utvecklat idén kring förskolor som byggs utifrån en gemensam planlösning. Deras yttre skapas dock av olika arkitekter och varierar därmed beroende på byggnadens läge och förutsättningar. I denna process har Stockholm konst bidragit med att få fram konstnärliga gestaltningar som kan utformas i flera versioner och på flera ställen.

Pärlband – ett föremål som de flesta av oss kan relatera till sedan vår barndom. Sofistikerat i sin enkla form och mångbottnat i sin symbolik. Ett pärlband står inte bara för ett smycke. Det kan även påminna om ett radband, barnpyssel, såpbubblor och den idag nästan bortglömda kulramen.

Med tankarna riktade både mot lek och lärande har Joanna Eriksson förstorat den välbekanta formen till en konstnärlig gestaltning som har fått plats på gården till förskolan Hagelstavägen 24. Idén kring konstverket växte fram under intervjusamtal med personal på förskolor i Kalmar som arbetar utifrån Reggio Emilia-pedagogiken.

Erikssons skulptur Pärlbandet består av sammanlänkade betongklot, handgjutna av konstnären själv och färgade med betongpigment. Ett klot är utfört i rostfri plåt och speglar hela omvärlden i sin blankpolerade yta. Kulornas storlek är anpassad för att barnen ska kunna använda dem som sittplatser.

I nya versioner kan konstverket förändras genom att fler klot läggs till och nya, slingrande eller rumsliga former kan skapas. Syftet med gestaltningens öppna form utan egentlig början eller slut är att väcka barnens fantasi. Kanske har några klot rullat iväg? Kanske kan bandet delas eller förlängas? Det statiska konstverket får därmed en dimension av rörelse.

Till synes lika är alla kloten unika. Sammanlänkade med en synlig ”pärltråd” gestaltar de också skillnaden mellan individ och kollektiv och deras ömsesidiga beroende av varandra.

Joanna Eriksson, född 1972, är utbildad vid Musikhögskolan Ingesund och har examen från Designprogrammet vid Högskolan i Kalmar. Hon är formgivare och formkonstnär och använder sig av material som metall, betong, keramik och glas. Eriksson ställer regelbundet ut och har skapat en rad gestaltningar i offentliga miljöer.

Konstprojektledare: Päivi Ernkvist




Enprocentsregeln

Enprocentsregeln anger att en procent vid ny-, om- och tillbyggnad i Stockholm stad ska avsättas för konstnärlig gestaltning. Läs mer