Här och nu

Katarina Eismann

År 2013
Plats Söderort
Konstnär Eismann, Katarina
Material Video
Beställare Stockholm konst, Stockholmshem
Projektledare Frida Cornell
Koordinater lat: 59.2673698 long: 18.1292273

”Där bor jag!”, utbrast ett av barnen på Skarpnäcks allé 48 då Katarina Eismanns konstverk Här och nu invigdes i februari 2013.

Katarina Eismann (f. 1958) har länge arbetat med rörlig bild i filmiska konstverk som gränsar mellan det fiktiva och dokumentära. Inför Här och nu dokumenterade hon vardagen i Skarpnäck. Materialet redigerades till en film om Skarpnäck under 24 timmar. Där barnet såg sin adress zoomas in från universum via Jorden, Europa, Norden, Sverige, Stockholm och stadsdelen.

Filmen visades i entrén, där den projicerades som en cirkel på golvmattan. Alla kunde känna igen miljöerna, men inte personerna i bild. En animerad klocka, inredigerad som en överlagring på det dokumentära materialet, gav genom en tårtbitsformad visare som angav väderstreck och tid på dygnet, utblickar mot omvärlden: Skarpnäck, dess människor och passerande trafik. Klockan gick hälften så fort som ett vanligt ur, ett varv på 24 timmar.

Verket handlade alltså om både tid och plats. Därtill var det både tillfälligt och interaktivt: En rörelsesensor gjorde att den som gick ut ur eller in i huset startade filmen.

Adressen valdes för att Skarpnäcks allé 48 är en central adress i området invid en busshållplats och butiker, där människor är i rörelse olika tider på dygnet. Den långsamma förändringen i verket – oändliga variationer av färg och ljus – blev också tydligast för den som återkom till platsen ofta och med några timmars mellanrum.

Konstverket var en fortsättning på det samarbete om tillfälliga konstprojekt mellan Stockholmshem och Stockholm konst som inleddes med inredningen av tre lägenheter till utställningen Bo i Annedal 2012 (dokumenterat i boken Konstprojekt 2012).

2013, Stockholm konst, Stockholmshem, Eismann, Katarina, Video, Söderort, Platsspecifik konst, Frida Cornell

Offentlig konst – så började allt

Vid förra sekelskiftet började arbetet för stockholmarnas offentliga konst i mer organiserad form. Läs mer här.