Family and friends/Familj och vänner

När Susann Brännström (f. 1956) fick det konstnärliga gestaltningsuppdraget ingick byggprojektets grundmaterial i förutsättningarna: Genomsiktliga polykarbonatskivor av fastställt fabrikat med en så hård och reptålig ytbeläggning att de är närmast okrossbara. Om tekniken fungerar skulle detta skapa helt nya möjligheter att tillföra konst i särskilt utsatta miljöer. Här fick den aldrig prövas fullt ut. Fabrikatet höll inte för konsten utlovad kvalitet. Det fick inte heller bytas, varför Stockholm konst efter två år avbröt projektet.

Konstnären var då sedan länge klar med sin del av gestaltningen: Tryckförlagor till de bilder som var tänkta att tryckas på skivorna. Förlagorna baserades på tuschteckningar som bearbetats digitalt.

För att bevara ljuset behölls de förtillverkade skivornas vita ytor till stor del orörda. För att förstärka ljuset kontrasterades det vita med nyanserat svart. På några av pannåerna trycktes organiska former, ett slags tecken eller figurer. Betraktade från långt borta och nära öppnade de bildytan inåt. Både mot jorden som tunnelväggarna håller emot, och mot de djup vi kan finna inom oss själva då vi betraktar konst. För den som betraktade dem länge, kunde formerna plötsligt förvandlas till landskap. Jord­ eller månkratrar ur flygperspektiv.

Hade allt gått som tänkt hade figurerna i dag suttit på plats. För den som passerar genom tunneln hade de förhoppningsvis kunnat bli som kompisar. Vänner man blir glad av att se, och som man hälsar på, på sin väg till och från skolan eller jobbet.