Hur 1970-talets arkitekturarv ska hanteras, hör till historikernas idag mest debatterade frågor. I Akalla aktualiserades de då en om- och tillbyggnad av Stenhagsskolan blev aktuell (Höjer-Ljungqvist arkitektkontor; ombyggnadsansvariga Projektengagemang): Skolans låg- och mellanstadieverksamhet skulle slås samman med högstadiet på dåvarande Akallaskolan till en gemensam F–9-skola.
Ett extra våningsplan för de äldre barnen byggdes ovanpå den U-formade originalbyggnaden som i norr kompletterades med en fristående idrottshall. Det hårdbrända Helsingborgsteglet med sina varmröd-bruna schatteringar behölls som fasadmaterial. Däremot avlägsnades 1970-talets knallstarka accentfärger, som rött och gult, från interiören.
Pontus Lindvall (f. 1969) återger med materialvalet till sitt konstverk – klarlackerad furu – något av 1970-talets avlägsnade anda. Genom ett hantverksskickligt utfört, demonstrativt exempel på den italienska 1500-talsarkitekten Vignolas Toskanska ordning (namngiven efter ett visst slags pelares speciella utformning), ger han samtidigt skolbyggnaden ett arkitekturhistoriskt sammanhang – och undervisningsmaterial. Konstnärens förslag att välja glas för väggen mellan matsalen och korridoren där verket är placerat, gav både konstverket och korridoren bättre ljus än vad de annars skulle ha haft. I skissförslaget sammanfattas intentionerna:
”Byggnaden har på tidstypiskt sätt ingen fram- eller baksida, ingen huvudentré eller andra arkitektoniskt markerade delar. Detta gör det svårt att orientera sig och rörelsen genom byggnaden ointressant och odynamisk. Mitt förslag ansluter till ombyggnadsprojektets strävan att åtgärda detta, förstärker visuellt denna centrala del av skolan och skapar ’arkitektonisk marsch’ från huvudentrén.”
