“Jag vill att människor ska få en glad, rolig och överraskande förnimmelse av att världen vi lever i är magisk och att saga och myt bor granne med oss – att det finns en förankring i det oändliga i nuet.”
Så beskrev Lisa Jeannin (f. 1972) vad hon ville uppnå med sin konst, då hon som en av tre inbjudna konstnärer lämnade sitt förslag till konstnärlig gestaltning av Beckombergaskolan.
I dag har hennes nomadiska Luffarspindel lagt sig till rätta på skolgården, där den krupit ned i en 3,5 meter lång och 800 kilo tung sovsäck av patinerad brons. En bit upp i skogen, utanför förskolan, ligger Luffarspindelns drömda, kanske glömda, munspel. Vill man, kan man se verket som en hyllning till allemansrätten och det underbara i att kunna ligga i en sovsäck under bar himmel.
“Men verket handlar framför allt om känslan när man håller på att somna in. När man inte vet hur stort eller litet något är längre, för man är redan halvvägs in i drömmens värld. Där hittar man ofta svar på borttappade frågor”, konstaterar konstnären.
Beckombergaskolan har i dag knappt 300 elever, från förskolan upp till årskurs fem. Dess arkitektur är resultatet av ett omfattande ny- och ombyggnadsprojekt, i ett parkområde som tidigare tillhört Beckomberga sjukhus. Sjukhuset tillkom under Carl Westmans tid som Medicinalstyrelsens arkitekt och en del av skolhusen bär efter ansvariga Cedervall arkitekters ombyggnadsarbete fortfarande dennes spår från mitten av 1930-talet.
Lärarna tillvaratar områdets hela kulturhistoria i undervisningen. Förutom det tidigare sjukhuset finns till exempel vikingagravar alldeles intill. Med andra ord finns här mycket att fantisera, drömma och hitta på saker kring. Viktiga förmågor, som enligt Lisa Jeannin verkligen “förtjänar ett monument!”, vilket hon nu också har gett dem.
