År 1909 beslutades att Stockholm skulle anordna de olympiska spelen 1912. Till olympiaden uppfördes under åren 1910–1912 Stockholms stadion. Arkitekt var Torben Grut (1871–1945) och arenan byggdes i nationalromantisk stil.
Stadionanläggningen bevarar, trots mindre förändringar, fortfarande sin ursprungliga karaktär.
Inför 100-årsjubileet 2012 utförde fastighetskontoret en varsam renovering och upprustning. I samband med denna kontaktades Stockholm konst med önskemål om ett konstnärligt projekt som nogsamt beaktade den känsliga miljön och som också, på ett eller annat sätt, anknöt till jubileet.
Mikael Pauli (f. 1954) gavs det svåra uppdraget och hans utgångspunkt blev två brinnande eldkar högst upp i tornen vilka tydligt syns på originalritningarna. Karen kom på plats 1912, men elden blev enbart en tanke.
I stället för att arbeta uppe i tornen valde Pauli att på åtta av huvudentréns flaggstänger mot Valhallavägen trolla med vind och ljus för att ge sken av eldsflammor och vattenvågor. Miraklet åstadkoms med reflekterande tyg och specialbelysning. Paulis vision var ett vindverk som ger oss flammande eld om natten och böljande vatten på dagen; ett konstverk som värmer stadens kalla vindar på vintern och ger oss svalka under sommaren. Kort sagt: eld och vatten utan rök och väta!
Projektet rönte både uppmärksamhet och förnöjsamhet bland boende och flanörer, men på grund av Stadion-personella orsaker blev dess livslängd tyvärr högst begränsad. En vink om gestaltningens konstnärliga kraft kan idag fortfarande anas på nätet (se Youtube – Mikael Pauli Eld utan rök). Stockholm konsts förhoppning är att verket i en eller annan form, och inom en snar framtid, kommer att återuppstå.
