Träden, inte minst eken, har huvudrollen i My Lindhs verk Tid att stanna på Rubinvägen i Solberga.
Området runt Rubinvägen byggdes i början av 1950-talet, där ett antal lamellhus och fyra punkthus lades uppe på höjden. Tidstypiskt ligger husen i park; ekar och tallar omgärdar bebyggelsen.
Här har Stockholmshem gjort en förtätning genom att fyra nya punkthus sprängts in. De har samma höjd och storlek som de äldre men skiljer sig genom ljusare fasadfärg och balkonger som skjuter ut som trianglar. De nya husen har också större lägenheter och högre hyror, som lockar mer betalningsstarka hyresgäster.
Förändringen i stadsbild och befolkning är fond när My Lindh (f 1972) låter sin gestaltning spinna på teman som tidsrymder, kretslopp och avtryck. Hennes verk består av fyra delar, spridda över hela området: Nu, Då, Snart och Solberget.
”Nu” består av 10 parkbänkar i furu med infällda sittavtryck i ek, där flera boende har medverkat med avtryck. Med tiden blir furun silverfärgad och eken svart och infällningarna ser ut som spår av blöta bakar. Tre av bänkarna finns längs två olika gångvägar på stadens offentliga platsmark.
”Då” är individuella märken efter varje större träd som stått på platsen innan de nya husen tillkom. Mönstret placeras just där trädet stått, inomhus som blästrade reliefer i entréernas kalkstensgolv och ute som ringar av vagnsbultar i gångvägarnas asfalt.
Till ”Snart” har konstnären plockat ekollon från Rubinvägen, från en plats där en särskilt vacker ek fått offras för nybyggnationen. Från dessa ollon har sedan nya plantor odlats och planterats ut i området.
”Solberget” är en mjukt rundad natursten med ett blästrat mönster av en trädskugga. Kanske skuggan av det nyplanterade päronträdet intill.
Merparten av projektet har bekostats av Stockholmshem, men där verket finns på stadens offentliga platsmark har Exploateringskontoret genom Stockholm konst varit beställare.
