Start och historia

Stockholm konst etablerades 2008 och förnyar en hundraårig tradition. Vi ser till att nya verk tar plats på gator och torg, och förvaltar en av landets största konstsamlingar. Vår uppgift är att ge stockholmarna den allra bästa konsten. Läs om Stockholms konsts start och historia.

En demokratisk ambition

Konst ska finnas i människors närmiljö. Det menade inflytelserika debattörer vid förra sekelskiftet. Konsten är viktig för alla människors välbefinnande och stimulans, hävdade bland andra pedagogen och opinionsbildaren Ellen Key (1849–1926) och konsthistorikern Carl G Laurin (1868–1940). Laurin grundade Föreningen för skolornas prydande med konstverk 1897, vilket blev startskottet för förverkligandet av visionerna.

I Stockholm sammanföll idéerna med politikernas och stadsplanerarnas ambitioner. Dåtidens främsta arkitekter och konstnärer anlitades i arbetet med nya skolpalats och offentliga byggnader. Nästa stora satsning på den offentliga konsten i Stockholm ägde rum under 1910- och 20-talet. En ny konstnärsgenerationfick uppdrag i Rådhuset, Stadshuset, Konserthuset och på Stadsbiblioteket. Efter det ledde depressionen, andra världskriget och i viss mån den “osmyckade” funktionalismens genombrott till en krympande arbetsmarknad för konstnärerna. 1937 bildades Statens konstråd i syfte att föra ut konsten i samhället. Det innebar samtidigt ett statligt stöd till konstlivet och nya arbetstillfällen. Statens konstråd stod som förebild när Stockholm organiserade och tog sitt ansvar som finansiär av konstnärlig utsmyckning och konstinköp. 1947 bildades Konst i skolan, en förening som arrangerade vandringsutställningar och erbjöd skolorna att köpa in framförallt grafik av många av den tidens främsta konstnärer till överkomliga priser. Men ännu ett par decennier framöver tillkom den offentliga konsten i staden oftast genom privata initiativ, insamlingar och donationer.

Den offentliga konstens rekordår

I början av 1960-talet införde Stockholm mer enhetliga normer och rutiner för beställningar av offentlig konst. Byggandet sköt fart och stadsbilden omdanades med det nya moderna Hötorgscity, tunnelbanan och Vällingby centrum. Nu inrättades stadens egna konstnämnder som var och en arbetade med konstfrågor inom sina respektive områden, t.ex. inom skola eller trafik. Den offentliga konstens “rekordår” sträckte sig från 1950 till 1970-talet. Enprocentsregeln, som anger att en procent av budgeten vid ny- och ombyggnader i Stockholm stad ska avsättas för konstnärlig utsmyckning, tillämpades generöst. Arkitekter och konstnärer fick återigen uppdrag. Det blev en självklarhet att stockholmarna ska kunna ta del av konst och utsmyckningar i sin vardagsmiljö.

Ett kansli och ett råd för stadens konst

1993 avskaffades stadens konstnämnder. Istället inrättades Stockholms konstråd och Stockholms konstkansli. Konstkansliet, som är föregångaren till Stockholm konst, fick ansvar för både nybeställningar av offentlig konst, inköp till och utlån av verk ur stadens konstsamling, samt vård och konservering av samlingen och konst på allmän plats. I Stockholms konstråd togs, vid den här tiden, de formella besluten om genomförande av större projekt som gällde permanent placering av konstverk på stadens mark.

Stockholm konst startar

Konstkansliet avvecklades 2008. Istället inrättades Stockholm konst som delade lokaler, kompetens och chef med Liljevalchs konsthall, men som fick sitt eget ansvarsområde: nya offentliga konstverk till allmänna platser samt inköp till stadens konstsamling. I samband med omorganisationen hamnade ansvaret för förvaltning och utplacering av konstsamlingen under Stockholms stadsmuseum. I januari 2009 förändrades även konstrådets uppdrag – gruppen är inte längre beslutsfattande utan är numera rådgivande. 2019 beslutade man att flytta över ansvaret för samlingen till enheten Stockholm konst under den nyinrättade avdelningen Museer och konst. Återigen är den personal som arbetar med stockholmarnas offentliga konst samlad inom en enhet.