Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget Apollon och Dionysos. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget ”Apollon och Dionysos”. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget ”Apollon och Dionysos”. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget Apollon och Dionysos. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget Apollon och Dionysos. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Fatbursparken är anlagd i det område som tidigare var Södra stations godsbangård och den igenfyllda sjön Fatburen. En arkitekttävling om parkens utformning utlystes 1987 och White Arkitekter vann med förslaget Apollon och Dionysos. En del av förslaget bestod av en konstnärlig utsmyckning med skulptören Roland Haeberlein som huvudsaklig upphovsman, men i samarbete med andra skulptörer

Gun Gordillos sju skulpturer bildar en serie höga, tunna, ljusa gestalter, där grundformen i infärgad terrazzo ges variation med detaljer av målat stål eller patinerad koppar. Under dessa metallytor och ovanpå skulpturerna finns neonljus i olika variationer för att dels skapa en dialog med materialen men också för att åstadkomma en spegling på vattnet, ett

Freddy Fraeks sex skulpturer är utformade i en klassisk modernistisk anda. De har en inbyggd lek med balansen och formspråket som associerar till kajen och hamnmiljö. Skulpturerna är utförda i grå granit och patinerad metall och till detta har fogats ”ljusmaster” med fiberoptisk belysning som ger ett skirt ljus under dygnets mörka timmar.

1947 installerades skulpturen Midgårdsormen av Karl Lodén. Skulpturen stals och för att fylla tomrummet anlitades konstnären Mats Lodén, barnbarn till Karl, att göra en ny midgårdsorm. Helt följdriktigt döptes den nya skulpturen till Midgårdsormen II. Konstverket placeras åter under våren 2025.

Rune Rydelius skulptur kan först leda tanken till futurismen, men i detta fall har den yttre formen uppkommit som en logisk följd av konstnärens arbetssätt. Med våt lera och kartongbitar åstadkommer han ytor och former riktade mot varandra, former i samtal och i inbördes konflikt. Just denna skulptur, en figur i kontrapostställning, har sitt ursprung

Scatola betyder ask på italienska. Skulpturens bronsytor är på vissa stället helt släta, men på andra ställen avslöjas innandömet, ett mörkt rutmönster, kanske just små askar. Konstnären Pomodoro har i Köpenhamn gjort fyra höga skulpturer i precis samma stil, som är fint placerade i den raka linjen mellan Amalienborgs slott och operahuset på andra sidan

Hästar var ett av de motiv som skulptören Asmund Arle ständigt återkom till. Detta erkänt svårfångade motiv skildrade Arle i allt från vila till flykt, med eller utan ryttare. Handens arbete och avtryck är alltid synligt i Arles skulpturer. Där finns ett släktskap med den schweiziska skulptören Alberto Giacomettis ytbehandling, en av Arles förebilder. De

Kvinna med handspegel av Ebba Ahlmark-Hughes avbildar en kvinna fryst i en pose för alltid betraktade sin spegelbild. Trots att skulpturens form är reducerad är gesten tydlig. I Skärholmen finns en annan skulptur av Ahlmark-Hughes, Musikalisk rörelse, där hon arbetar med ett än mer abstrakt formspråk.

Skulpturen, skapad av Lars-Erik Husberg, består av olika rektangulära fack med olika former och i lite olika nivå. Titeln Staden associerar till de kyrktorn och andra inslag som förekommer i tätbebyggelse, till exempel så finns Globen med, långt innan den var påtänkt. Vissa delar i skulpturen är rörliga och verket kan också ses som ett

Skulptören Curt Thorsjös modell- och porträttstudier finns gjutna i brons på många offentliga platser i landet.

Sedan tidigt 50-tal har Gert Marcus arbetat med non-figurativa kompositioner. Har är bergarterna diabas och marmors skilda egenskaper en viktig del av gestaltningen.

Porträttbysten skapades redan 1945 och avbildar en ung Ivar Lo, korrekt klädd i skjorta, slips och kavaj. Skulpturen är placerad i Ivar Los park, mitt emot huset med adress Bastugatan 21, där Ivar Lo-Johansson bodde och arbetade större delen av sitt vuxna liv. Hans lägenhet är nu museum.

Verket, en tredimensionell tolkning av den medeltida bilden av mänskligheten som ett skepp som redlöst driver mot undergången, med en besättning av panikslagna dårar, skänktes till staden av Eva Bonniers donationsnämnd. Konstnären ville att den skulle placeras utanför landstingsförbundets hus, ett förslag vars symbolik inte uppskattades.

Skulpturen föreställer en mörkt guldbrun bronsfågel mot en sval blankgrå granitsockel. Fågeln ser nöjd och välgödd ut och verkar inte vara på väg nånstans, trots årstiden. Göran Lange inspirerades till verket av en koltrast som övervintrade på hans gård efter att varje dag ha blivit matad med äpple.

Denna Duo är typisk för Qvarsebos kantiga formspråk, där kropparna tycks sammansatta av geometriska former, med ett växelspel mellan släta och grova ytor. Kanske väntar detta par vid en annan hållplats än Resenärerna i Hässelby? Duo är donerad av Eva Bonniers donationsnämnd.