Den vilande Diana, en gestaltning av jaktens gudinna, utfördes i mitten av 1500-talet av den franske konstnären Jean Goujon. Denna skulpturgrupp var en gåva från Henrik II, Frankrikes kung, till sin älskarinna Diane de Poitiers. Goujon var en av sin tids främsta skulptörer och brukar räknas till manierismen. Hur hamnade då denna skulptur, en överdådig kärleksgåva från 1500-talet, i Sveriges huvudstad?

1935 avtäcktes denna porträttbyst av konung Gustav V i entrévalvets öppning mot stadionarenan. Den visar kungen i generalsuniform med ordnar och epåletter och kontrasterar starkt mot bilden av Gustav VI Adolf bredvid.

Romeos och Julias huvuden är huggna ur samma granitstycke, nacke mot nacke. I Shakespeares pjäs tillåts de inte leva tillsammans och här kan de inte ens se varandra. Skulpturen var tidigare placerad på Karl XII:s torg vid Operan, men efter en planändring där 1997 flyttades verket till Vasaparken.

I en liten park med vy över SJ:s järnvägsspår och Karlbergskanalen, står skulpturen Treklang. Konstverket förgrenar sig i tre delar, och precis som i flera av sina andra verk har Wive Larsson här jobbat med konkava och konvexa former. Konstverket är tillfälligt borttaget p.g.a. arbeten på platsen.

Sigrid Fridman är den kvinnliga konstnär som har flest verk utplacerade på allmänna platser i Stockholms stad. Flera av dem är stora välkända konstverk som väckt en hel del diskussioner, bland andra Kentauren i Observatorielunden och Ellen Key vid Jarlaplan. Denna skulptur föreställande Fredrika Bremer ansågs modern och nyskapande när den invigdes 1927. Verket är placerat

Michail Katz var född och utbildad i Ryssland och skulpturen Arbetare från 1937 påminner starkt om de heroiserande skildringar av arbetet som utvecklades i Sovjetunionen. Katz bodde mellan 1926 och 1951 i Stockholm. 

Verket är en gåva av Aeronautiska sällskapet till minne över luftfartspionjärer. Skulpturen visar en stor örn med utsträckta vingar redo att flyga iväg. På postamentet finns avbildningar av Ikaros, ballongflygare, tidiga krigsflygplan mm. 

En mamma står bakom och stöttar sitt barn, när det enligt titeln, glatt tar sina första steg med armarna utsträckta mot världen. Man har perfekt utsikt över skulpturen om man sitter på Carlos bänk, en fin träsoffa skapad till Carlo Derkerts minne.

Anna Lindhagen (1870-1941) arbetade för bättre förhållanden för arbetare i Stockholm och gjorde en stor insats inom barnavården. Hon kämpade också för tillkomst av koloniträdgårdar och skydd åt kulturhistoriska byggnader i huvudstaden. På denna relief, formad som en medaljong, avporträtteras Anna Lindhagen på den ena sidan och på den andra finns olika symboler som anknyter

Den gyllene ”Galaxen” rör sig sakta med vindens hjälp. Placeringen intill vattnet gör att man kan få associationer till ett sjömärke. Skulpturens långsamma rörelse, höga placering och titeln på verket kanske ändå ska tas bokstavligt; det här är nog ett himlafenomen.

Skulpturen är skapad i infärgad betong, ”sockel” och verk är i ett enda stycke. Detta stilleben kan föreställa ett hus på en bergssluttning. Eugen Krajcik kom till Sverige från Tjeckoslovakien 1968.

Skulpturen är placerad vid en mindre plantering med buskar och bänkar där man kan slå sig ner och studera ”Sophie”. Men ännu mer spännande är att gå runt skulpturen för att försöka lista ut vad som är vad i detta bronsporträtt; håller hon kanske upp sin högerarm för att rätta till frisyren, eller…

Ture Johansson (1912-1998) föddes i Visby men flyttade till Stockholm i samband med studier på Kungliga Konstakademin. Han slog sig ned på Fjällgatan på Söder inte långt ifrån skulpturen Soluppgångs placering. Johansson arbetade både föreställande (som t.ex. skulpturen Mäster Palm) och mer abstrakt, som i fallet med Soluppgång.   Konstverket är tillfälligt borttaget p.g.a. arbetet med ny tunnelbanelinje.

En udda skulptur i Stockholm är K G Bejemarks vardagsrealistiska verk Humor, föreställande en arbetare som lyfter på ett brunnslock och tittar upp, eller är på väg ner. Platsen är avspärrad med röd-vita träbockar, precis som om det rörde sig om en verklig inspektion av gatans undre värld. Det sägs att skulpturen en gång prisades

Finn ligger på rygg mitt i sandlådan. Bebisen sprattlar med armar och ben och det är svårt att avgöra om han är glad eller arg, eftersom han har så mycket sand i ansiktet. Pye Engström har utfört flera konstverk i Stockholmsområdet, huggna i marmor eller sten.

Ursprungligen stod här en version huggen i fransk kalksten men en Valborgsmässoafton på 70-talet lyckades några vandaler slå sönder den. Efter lagning bestämdes att kalkstensskulpturen var för ömtålig för den ursprungliga placeringen och den ställdes i Norrmalms stadsdelsförvaltnings reception. Hos en av konstnärens döttrar fanns en gipsförlaga varav man gjöt den bronsskulptur som nu pryder platsen.

Bruno Liljefors är en av Sveriges mest kända och uppskattade målare, framförallt för sina djur- och naturstudier som kännetecknas av yrkesmässig skicklighet, kännedom om naturen samt en känsla för dramatik. Skulpturen Lek som är placerad utanför Stockholm Stadion anknyter till två mer okända sidor av Liljefors. Dels att han även var verksam som skulptör men kanske

Carl Milles fick uppdraget att utföra Industribrunnen redan 1909. Det skulle dock dröja till 1926 innan skulpturen kom på plats utanför den då tämligen nybyggda Kungliga Tekniska högskolan. Milles ursprungliga förslag utsattes för mycket kritik och omarbetades därför flera gånger. Skulpturen var tänkt som en hyllning till svensk industri men i det slutgiltiga förslaget saknas