Ursprungligen stod här en version huggen i fransk kalksten men en Valborgsmässoafton på 70-talet lyckades några vandaler slå sönder den. Efter lagning bestämdes att kalkstensskulpturen var för ömtålig för den ursprungliga placeringen och den ställdes i Norrmalms stadsdelsförvaltnings reception. Hos en av konstnärens döttrar fanns en gipsförlaga varav man gjöt den bronsskulptur som nu pryder platsen.

Bruno Liljefors är en av Sveriges mest kända och uppskattade målare, framförallt för sina djur- och naturstudier som kännetecknas av yrkesmässig skicklighet, kännedom om naturen samt en känsla för dramatik. Skulpturen Lek som är placerad utanför Stockholm Stadion anknyter till två mer okända sidor av Liljefors. Dels att han även var verksam som skulptör men kanske

Carl Milles fick uppdraget att utföra Industribrunnen redan 1909. Det skulle dock dröja till 1926 innan skulpturen kom på plats utanför den då tämligen nybyggda Kungliga Tekniska högskolan. Milles ursprungliga förslag utsattes för mycket kritik och omarbetades därför flera gånger. Skulpturen var tänkt som en hyllning till svensk industri men i det slutgiltiga förslaget saknas

Eldhs fontän tillkom på initiativ av Eva Bonniers donationsnämnd. De utlyste en tävling för ett uppdrag att gestalta en fontän vid Birger Jarlsgatan/Grev Turegatan redan 1914 och sedan ytterligare en tävling 1916. Men inget av bidragen vid tävlingstillfällena föll juryn i smaken. Istället beslutade nämnden att ge uppdraget till Carl Eldh. Hans fontän stod färdig

Kämpetorpsskolan ritades av arkitekten Paul Hedqvist. Skolan uppfördes i etapper under åren 1952 och 1969. Nyligen har den omsorgsfullt renoverats. De ursprungliga byggnaderna från 1950-talet har behållit sina färgskalor och sin karaktär. Ett viktigt kännetecken är ett pyramidtak ovanför en ljushall i huvudbyggnaden. Ljushallen, med väggar i gult tegel, trappor och smide, är skolans hjärta.

Kämpetorpsskolan ritades av arkitekten Paul Hedqvist. Skolan uppfördes i etapper under åren 1952 och 1969. Nyligen har den omsorgsfullt renoverats. De ursprungliga byggnaderna från 1950-talet har behållit sina färgskalor och sin karaktär. Ett viktigt kännetecken är ett pyramidtak ovanför en ljushall i huvudbyggnaden. Ljushallen, med väggar i gult tegel, trappor och smide, är skolans hjärta.

Skulpturen av Asmund Arle är en gåva från Hägerstensåsens kulturella förening.

Lena är ett porträtt av en ung modell av skulptören Gustav Nordahl (1903-1992). Nordahl, ursprungligen från Helsingborg, flyttade som ung till Stockholm för att studera vid Tekniska skolan och sedan Kungliga Konstakademin där han hade Carl Milles och Nils Sjögren som lärare. Nordahls konstnärliga uttryck kännetecknas av en i grunden naturtrogen framställning som reducerats, ofta är huden slät och

Några gotiska valv eller ett stiliserat danspar – två tolkningsmöjligheter som kan användas med samma rätt på denna skulptur högt uppe på en klippa. Arne Jones trodde på skulptur som en viktig del i miljön och deltog tidigt i utsmyckningar där konst och arkitektur samverkade, t ex av Hotell Malmen på Söder.

Henry Moores skulpturer är oftast föreställande, men under en period arbetade han med nonfigurativa verk. I Inre och yttre form kan man se båda dessa arbetssätt om man vill, organiska former i mjuk samstämmighet eller kanske en förälder som skyddar sitt barn. Bronsskulpturen i Västertorp är en tidig version av ett verk som i sin

Huvudet på muren intill parken är ett mellanting mellan skulptur och relief. Ansiktsuttrycket hos kvinnan är milt och stolt. Detta är ett porträtt med förenklad och realistisk form.

Konstnären sägs under en resa i Frankrike, då han tecknade mycket, ha upptäckt att getter och gubbar verkligen liknar varandra. Verket var tänkt att stå i en skogsdunge, men Allan Runefelt ansåg att det var viktigt att det skulle placeras på en plats där så många som möjligt kunde bekanta sig med skulpturen på nära

En av konstnären Liss Erikssons favoritsläktingar var hans faster Karin Nilsson i Björkåsen i Arvikatrakten. Här är hon avbildad sittande vid ett fiktivt köksbord, med örat riktat mot radioapparaten för att tydligt kunna höra den lokala väderrapporten, eller kanske musik av Carl Nielsen.

I lekparken står denna stora gås. På bronsfjädrarna finns symboler inristade som anknyter till Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson. Edvin Öhrström är annars mest känd för sin stora glasskulptur i fontänen på Sergels torg.

Under 60-talet gjorde Arne Jones en svit av skulpturer som samtliga var uppbyggda av kraftiga platta metallstavar som klippts i olika längder, den s k ackumulage-serien. Progression är en del av denna serie. Skulpturen fångar en bågformad uppåtriktad rörelse.

Skulpturen är en hyllning till fotbollsgeniet Lennart ”Nacka” Skoglund, född och uppväxt på Katarina Bangata 42, och består av två fristående delar. Den ena visar Nacka som bryter sig ut ur ett tidningsuppslag och levererar en skruvad boll med vänster fot; den andra utgörs av ett reglementsenligt fotbollsmål med bollen perfekt placerad i högra krysset.

Nydaningens ande gick fram över denna nejd i begynnelsen av tjugonde seklet, nedbrytande vad gammalt var och byggande denna väg från de ävenledes nybyggda kajerna. Så inleds texten på minnesplattan som sattes upp på initiativ av Stockholms stads stora skeppsvarvs sista skeppsbyggarmästare, till minne av varvet i Tegelviken och dess omgivning. Verket kallas även Wikings minnestavla

Ungefär där Östra Real nu ligger låg den malmgård där författaren August Blanche bodde. Aron Sandberg högg detta monument som bekostades av Stockholms-Gillet. Den arkitektoniska inramningen ritades av Ragnar Östberg.

Skulpturen föreställer en ung pojke med vingar som leker med två fåglar som sitter i hans upplyfta hand. Verket har uppmärksammats för den fina rörelsestudien och är ett av Per Hasselbergs mest kända. Originalet höggs i marmor 1880, medan denna bronsversion gjordes en bit in på 1900-talet.