Tre färgglada lekskulpturer av konstnären Axel Nordell har placerats i denna fina parklek intill Spånga kyrka. Axel Nordell gjorde flera lekskulpturer till skolgårdar och lekparker under 60- och 70-talet. Skulpturerna har ofta djurnamn, som mussla och myrslok, men avbildningarna är mer fantasifulla och färgstarka än naturtrogna.

Skulpturen ”Linje” ska enligt uppgift föreställa en kvinna som talar i telefon. Skulptören Lindberg har under sin yrkesverksamhet både arbetat med föreställande, förenklade figurer och som här, mer abstrakt. Han representerade Sverige vid världsutställningen i Montreal 1968.

Framför Ericssons gamla k-märkta fabrik vid Telefonplan har denna byst av företagets grundare rests 1989. Värmlänningen Lars Magnus Ericsson arbetade som rallare och gruvarbetare innan han flyttade till Stockholm där han fick arbete på en mekanisk verkstad. Efter en stipendievistelse utomlands då han bland annat jobbat på Siemens satsade han efter återkomsten till Stockholm på

Sven Lundqvist arbetade i en förenklad, uttrycksfull stil, inspirerad av den italienske skulptören Marino Marini. I gotländsk kalksten har han här mejslat fram en tröstande fader.

Skulptören Inga Hellman verk kännetecknas av värme och medkänsla, ofta med humoristiska inslag. Detta verk föreställer två clowner av den klassiska skolan mitt i ett uppträdande. 

En flicka med dockvagn är ett tema som Gunnel Frieberg varierat många gånger. En version, Jannica med dockvagnen, finns t ex i korsningen Katarina Bangata/Östgötagatan på Södermalm.

Nere vid Värdshusbryggan står Annie Wibergs byst ”Vision” och ser ut mot vattnet. Verkets titel och uttryck antyder att blicken är riktad längre bort än så, mot ett framtida mål eller inåt, där en drömsyn eller en uppenbarelse framträder.

Skulpturen placerades ursprungligen i Järnvägsparken på Tegelbacken 1971, men där bland asfalt, sten och betong kom den inte till sin rätt. Senare beslutades att ”Tre moment” skulle flyttas till Stora Essingen, där man efterfrågat utsmyckning till det centrala torget.

Källström har här skulpterat en kvinna, med fint modellerad yta, i något större än naturlig storlek. Hon ser ut att just ha stigit upp, har morgonrocken på och står rofyllt visslande och tittar ut över Svandammen. Denna något närgångna och i viss mån privata porträttstil är kännetecknande för skulptören Lennart Källströms verk.

Rothlin har huggit en fågelvinge i svart granit. Ett hastigt ögonkast visar en realistisk vinge men vid en närmare granskning urskiljer man mekaniska detaljer som ger en vision av ett robotliknande flygande väsen.

Vid en plaskdamm i Parkleken Kristallen står denna ”Hybrid”. Den runda minimalistiska formen är mycket harmonisk, men barn uppskattar också verket för dess sittvänlighet. Konstnären har gjort flera varianter av denna skulptur, i olika material.

Efter en grundlig upprustning i slutet av 1990-talet seglar Kjellberg-Jacobssons vikingaskepp vidare in i framtiden med nya generationer av barn ombord.

Skulpturen skapades redan 1954 för Hägerstensåsens kulturella förening, vars initiativtagare såg till att detta och flera andra verk placerades i Sköndal i början av 70-talet. Triangelflickan är placerad i samklang med andra skulpturer i denna lilla park, alla med barn som huvudsakligt motiv. Detta verk har fått sitt namn efter de trianglar som på mer

Astrid Noack skapade flera konstverk föreställande barn och unga, här en byst av en allvarlig ung pojke. Hennes mest kända skulptur avbildar dock en vuxen kvinna, Anna Ancher, och är placerad utanför Skagen Museum och har blivit mycket uppskattad p g a konstnärens förmåga att på ett fint sätt ha lyckats skapa både ett monument

Astrid Noack har en hantverksmässig grund i sitt skapande, hennes konstnärsbana började som porslinsmålare i Köpenhamn år 1902. Under 1930-talet arbetade Noack mest med porträtt, huvudsakligen av barn. Runa är ett av de mest kända verken från denna period.

Skulpturen Mor och barn har harmoniska proportioner och trots den släta ytan ger verket ett levande intryck. Nils Möllerberg inspirerades mycket av den franske skulptören August Rodin såväl som av klassiska verk från antiken. ”Mor och barn” är ett exempel på Möllerbergs skulpturkonst när den är som bäst. 

Den lilla flickan är fint modellerad, med slät yta och harmoniska proportioner. Sten Ericson studerade skulptur för Nils Möllerberg, och har precis som sin lärare haft barn och unga som ofta förekommande motiv i sina verk.

Konstverket kan ses som ett i svartmålad järnplåt fångat böljande musikstycke, kanske med en ljudbild och rytmik påminnande om en av Mozarts symfonier. På Karlavägen finns en annan skulptur av Ahlmark-Hughes, ”Kvinna med handspegel”.

Rågskörd placerades i Rågsveds centrum när torget stod färdigt i december 1959, men skulpturen har bytt plats två gånger innan den fick sin nuvarande plats. Precis som han gjort vid sin gestaltning i Fruängens centrum (Fruarna) har Gordon tagit fasta på områdets namn.

Den lokala bosniska föreningen Neretva framförde ett önskemål om att i samarbete med Ytterstadssatsningen i Rågsved uppföra ett konstverk för att visa den tacksamhet man känner mot Sverige, för det mottagande man fått här. Den bosniske skulptören Ahmed Besíc, som utfört ett stort antal offentliga konstverk i det forna Jugoslavien, är numera bosatt i Stockholm.