Estradören Evert Taube, iförd sombrero och poncho, håller sin luta med ena handen. Med den andra gör han en gest, som ville han visa på Stockholms skönhet. Skulpturen är en gåva från Sällskapet Evert Taubes vänner. Sockeln är huggen i granit från Vinga, Taubes födelseort.

Inte långt från trubadurens stamkrog Gyllene Freden står han med sin senaste komposition i handen. Så har skulptören K G Bejemark avbildat Evert Taube, en bronsskulptur i naturtrogna färger, placerad direkt på trottoaren. Gåva till Stockholm stad från IKEA på företagets ”20-årsdag” den 18 juni 1985.

Gusten Lindberg ingick i den grupp svenska konstnärer som reste till Paris på 1880-talet. En första version av Dimman modellerades där och blev mycket uppskattad. 1904 högg konstnären en marmorvariant som ägs av Nationalmuseum. Först därefter skapades denna bronsskulptur som donerades till Stockholms stad av en privatperson. Dimman är Lindbergs mest kända och populära konstverk

Skulpturen, som visar en ung man som spänner sitt armborst, är skapad till minne av Engelbrektsupproret på 1400-talet. Dock endast i sockelns reliefer är Engelbrekt och hans motståndsmän avbildade. Bågspännaren var ursprungligen avsedd att placeras i Falun, men där ansågs verket för socialistiskt, man ville inte ha ett ”idémonument” utan snarare ett porträtt av Engelbrekt.

På Riddarholmen står Bengt Erland Fogelbergs bronsstaty över mannen som räknas som Stockholms grundare. Birger Jarl hade tagit makten över dåtidens Sverige och hans söner skulle komma att krönas till kungar. Det är i brevväxling mellan Birger och sonen Valdemar som Stockholm nämns för första gången, år 1252. Därmed räknas detta som stadens födelseår. Skulpturen

Fruarna är placerade vid den lilla dammen i Fruängens centrum, stående i den korta trappan, till synes engagerade i ett samtal. De har Gordons säregna uttryck, han inspirerades av kubismen men även av studier av kristall- och molekylstrukturer och hur de skapar former. Precis som han gjort vid sin gestaltning i Rågsveds centrum (Rågskörd) har

På initiativ av Erik Blennberger, boende i området, framtogs 1998 ett förslag till skulptural utsmyckning för Sunneplan, då föremål för upprustning. Konstnären Kerstin Ahlgrens En öppen hand är ett konstverk som uttrycker generositet och inbjuder till samtal, och kan dessutom fungera som sittplats för barn och vuxna.

Tanken med titeln är att skapa en symbolisk plats som associerar till de stensatta ringar man hittat från järn- och stenåldern bl.a. i Sverige. En äldre tolkning av domarringarna var att de fungerat som tingsplatser, där man möttes, avgjorde tvister och fattade beslut. Då skulle en utvald domare sitta på vardera en av stenarna och

Hästar var ett av de motiv som skulptören Asmund Arle ständigt återkom till. Detta erkänt svårfångade motiv skildrade Arle i allt från vila till flykt, med eller utan ryttare. Handens arbete och avtryck är alltid synligt i Arles skulpturer. Där finns ett släktskap med den schweiziska skulptören Alberto Giacomettis ytbehandling, en av Arles förebilder. De

”I samverkan byggde de” står det på skulpturen som hedrar minnet av de som byggde detta bostadsområde. När Gamla Enskede byggdes var det inledningsvis som en del av folkrörelsen Egna hem som strävade efter att ge arbetarklassen möjlighet till eget boende, trädgård och närhet till natur. För att bekosta en del av bygget fick husägaren

Liss Erikssons ”Paret” finns i många versioner där han hela tiden strävade mot att reducera formen. Han förtätade såväl känsla som form genom att skala av allt som inte behövdes och nådde slutligen fram till detta par, där armar och ben tagits bort. Den formsäkra förenklingen och laddningen av bronsen gör att gestalterna trots detta

En porträttbyst i granit föreställande veterinären och mångåriga rektorn för Veterinärhögskolan i Stockholm John Vennerholm (1858-1931). Vennerholm är hågkommen för att genom sin undervisning som professor och som rektor ha gjort stora insatser för att höja nivån på veterinärundervisningen i Sverige. Bysten är placerad utanför huset som tidigare var Veterinärhögskolans lokaler. Konstnären Ragnar Nystedt hade

Urprungligen tänkt som en fontänskulptur hamnade omsider denna grupp istället på en gräsmatta ute vid Handelsflottans kultur- och fritidsanläggning. Konstnärens tanke var att den skulle placeras i en cirkelrund damm, men i många år låg skulpturen i Parkförvaltningens lager innan den deponerades till Handelsflottan.

En 12 meter hög stenkolonn bär upp en örn av svart granit. På örnens rygg står en atletisk mansfigur med pilbåge. Den spända bågen är i momentet innan ett oåterkalleligt beslut fattas, ett djur eller en människas liv vilar i skyttens händer. Örnen var ett av Milles favoritmotiv, en urgammal symbol för makt och kraft

Detta porträtt av en kvinna med huvudbonad, är gjort i arkaisk stil. Elsa Danson-Wåghals verk har ett personlig uttryck, en kombination av medveten förenkling och uttrycksfullhet. Hon studerade bl a för skulptören Antoine Bourdelle i Paris, och har gjort flera verk till Stockholms stadshus.

Nils Möllerberg var en självlärd skulptör men för den skull ingen särling utan aktiv i svenskt konstliv efter sin hemkomst från Paris där han som ung bodde i 10 år. Han ingick i den sydsvenska modernistgruppen De tolv och var med och grundade galleriet Färg och Form med bl.a. Bror Hjorth som han också drev

Berndt Hellebergs skulptur vid Brommaplan är inspirerad av det persiska sagoodjuret Fågel Rock, mest känd från Sinbad Sjöfararens resor i sagosamlingen Tusen och en natt. Enligt berättelsen var Fågel Rock så stor att den matade sina ungar med elefanter. Berndt Helleberg var en mångsidig skulptör som behärskade flera material och uttryck. Han antog gärna utmaningen

Egentligen är titeln här helt felaktig – figurerna i gruppen har först reducerats till fem från de ursprungliga sju och sedan (genom stöld) till fyra. Nu har de placerats i en rad, som betraktare av folk- och badlivet i plaskdammen. Tanken med titeln är att skapa en symbolisk plats som associerar till de stensatta ringar

Bianca står avslappnad med händerna bakom ryggen, som i egna tankar. Sten Eriksson skapade denna skulptur i klassisk stil under en vistelse i Italien.

Denna svarta uppåtsträvande gjutjärnsskulptur med tre sidor har skarp form i mjuk vridning. Verket korresponderar fint med de höga husen precis intill.