Arbetet med konst kan vara ett äventyr! Som i Akalla,
där konstnären Monica Höll (f.1960) och skolans rektor
Wolfgang Johansson idag framstår som hjältarna i en
spänningsroman, med en rad andra aktörer i birollerna.
För som alltid när det gäller tillkomsten av offentlig
konst måste samarbete till över förvaltnings- och
professionsgränser. Aktörerna har dessutom att navigera
rätt mellan för bygget olika upphandlade entreprenörer
och entreprenörsformer. Och precis som i böcker, behövs
birollsinnehavare som driver handlingen framåt.
Storyn kan kort sammanfattas så, att medan birolls-
innehavarna kämpade i kulisserna (för att reda ut gräns-
dragningar, budgetansvar, vilken entreprenör som skulle
göra vad…) fokuserade hjältarna på det lyckliga slutet:
konsten som skulle ge skolan en tydlig entré och eleverna
möjlighet till identifikation med, och glädje över, såväl
konsten som Akalla och skolan.
Monica Höll valde ett tydligt symbolspråk. Fram
träder formerna Ringen (cirkeln, traditionell symbol
för oändlighet och odödlighet), Vågen (förnyelse, förän-
derlighet) och färgen blått (förknippad med intellekt och
sanning).
Vågen vetter på skolans baksida mot en ny, fristående
idrottshall. Den anspelar på en tidigare vattenspegel på
skolgården, och på övningarna i gympasalen. Gummi-
granulatet är lagt av samma proffs som lagt banorna
på exempelvis Stockholms stadion. Men Vågen är helt
obrukbar för traditionell tävlingsidrott. För lek fungerar
den däremot utmärkt. Här finansierade skolan själv som
komplement också Repet av samma konstnär, utfört i
brons och fäst på idrottsbyggnadens fasad.
Entrén, skolans framsida, har synliggjorts med en
stor, himmelsblå cirkel av högblanklackad frigolit som
– och nu kommer upplösningen – efter flera dagars väder-
observationer flögs på plats. Med helikopter!
