Sedan starten av trafikkontorets projekt Levande Stockholm 2016 har Stockholm konst bidragit med sommarutställningar på olika platser i staden. Sex spännande konstverk i olika tekniker och med olika uttryck och skiftande energier ingår i årets upplaga. Varje konstverk är självständigt och förhåller sig till den plats där den visas. Årets konstverk träder fram som nya symboler för staden, symboler som ger utrymme för ett spektrum av olika känslouttryck.
Samarbetet mellan Stockholm konst och trafikkontoret visar på en stark vilja att skapa en dynamisk stad av internationellt snitt, där samtidskonsten har en självklar plats i stadsrummet. De tillfälliga konstprojekten berikar stadsmiljöerna för boende och besökare.
Swedenborgsgatan
Julia Bondesson
En skör position
Träskulptur
Julia Bondessons svävande skulpturer i ytbehandlad furu hänger i två träd där Swedenborgsgatan korsar Maria Prästgårdsgata. Bondesson arbetar med skulptur och performance. Hon snidar sina verk i trä med traditionella verktyg och tekniker. Ibland tar de form av marionettliknande kroppar som också figurerar i koreografier till Bondessons performanceverk. Där blir de villiga mottagare som förs i rörelse och får egen vilja genom konstnärens beröring och uppmärksamhet.
Julia Bondesson, född 1983, är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon har studerat handdocksteater i Taiwan och träsnideri i Japan och Thailand. 2015 tilldelades hon Beckers konstnärsstipendium och i år erhöll hon Paul Hedqvists Belöning från Konstakademien. Julia Bondesson har haft en rad separatutställningar runtom i Sverige, bland annat på Eskilstuna konstmuseum, Färgfabriken i Stockholm och Moderna Museet i Malmö.
Södermannagatan
Daniel Ekta Götesson
How Are You
Skulptur i stål
How Are You är en del i Daniel Ekta Götessons pågående skulpturserie i stål. I konstverket tolkas olika känslouttryck som tillsammans bildar en helhet. Delarna kommunicerar med varandra och med betraktaren. Skulpturerna är så kallade relationsobjekt – något som betraktaren kan relatera till, fantisera om och umgås med. Verken kan definieras utifrån betraktaren själv. De enskilda skulpturerna ändrar sin karaktär och sitt uttryck beroende på från vilket håll de betraktas.
Daniel Ekta Götesson, född 1978, är utbildad i illustration och grafisk design vid London College of Communication, Storbritannien. Han arbetar bland annat med teckning, collage, måleri, skulptur, textil, animation, performance, installation och musik. Ekta Götessons verk har publicerats i konstböcker och tidskrifter som The New York Times och Juxtapoz Magazine. Han har också skapat väggmålningar och offentliga uppdrag i Italien, Frankrike, Kroatien, Polen, England och i olika kommuner i Sverige.
Strömmen
Filippa Nilsson Kallhed
Stardust II
Installation med dammvippor med mera
Installationen i Strömmen har sitt ursprung i Filippa Nilsson Kallheds tidigare verk, Stardust från 2015, där ett tiotal dammvippor monterades i en halvcirkel ovanpå en spegel. I den uppförstorade versionen är regnbågen 10 meter i diameter och vattnet i Stockholms ström blir en spegel. Färgglada, fluffiga dammvippor är i Nilsson Kallheds verk en påminnelse om barndomens estetik med pastellfärger och gosedjur. Färgskalan liknar även en regnbåge – en symbol för hopp, drömmar och mångfald. Nilsson Kallhed återkommer i sin konst till identitetsfrågor och inspireras av så kallad flickkultur med dess karaktäristiska symbolik. Hon arbetar med skulptur och har ofta använt objekt som redan har en etablerad funktion, laddning och historia. Dessa vardagliga ting reinkarneras i nya sammanhang och drömska scenarion som gör de synliga på nytt och skänker dem nya betydelser.
Filippa Nilsson Kallhed, född 1986, är utbildad på Konstfack i Stockholm och vid Umeå konsthögskola. Hon driver även den nomadiska konstföreningen CANA och Galleri Nos i Stockholm.
Bergsunds strand
Susanna Jablonski i dialog med Anders Årfelt
Lejonets tårar / Weeping Lion
Betongskulptur
Ett av Stockholmslejonen, som är placerat vid Bergsunds strand i sommar, gråter. Då och då droppar det tårar från dess betongögon ner mot asfalten.
I samråd med Anders Årfelt, som formgav de ikoniska betonghindren i form av lejon 1995, har Susanna Jablonski gjutit en ny version med inbyggda tårkanaler. Genom en minimal visuell förändring av det numera klassiska trafikhindret nyanserar Jablonski uttrycket av dessa skulpturala djurkroppar som blivit symboler för Stockholm. Den konstnärliga gesten väcker tankar om skörhet och om en stad i förändring.
Susanna Jablonski, född 1985, är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon arbetar ofta med bilder och former som upplevs som beständiga, vardagliga eller på ett eller annat sätt oföränderliga. Genom förskjutningar i material uppmärksammas vi på vår tillvaro. Jablonski har ställt ut både som konstnär och som ljudkompositör, bland annat på Bonniers Konsthall i Stockholm, Revolver Galeria i Lima, Luleåbiennalen med mera. Hennes konst finns representerad i Moderna Museets och Statens konstråds samlingar.
Anders Årfelt, född 1934, är målare, tecknare och skulptör verksam på Gotland. 1993 skapade han i samarbete med Gotlands kommun och Skanska ett trafikhinder i betong, i form av ett gutefår, som först placerades vid Österport i Visby. Idén med konstnärligt utformade betonghinder i djurform (i stället för konventionella hinder) har sedan spridits till andra kommuner. Årfelts första Stockholmslejon i betong blev utplacerade på Drottninggatan i Stockholm 1995. Nu finns lejonen på alla gågator i Stockholms innerstad och i flera förorter i tre olika utföranden.
Malmskillnadsgatan
Theresa Traore Dahlberg
Idrix
Bronsskulptur
Den mäktiga bronsskulpturen Idrix föreställer en fantasifågel med två näbbar. Den står på sina vingar på Malmskillnadsgatan vid bron över Hamngatan. Fågelfiguren har anknytningar till fabler och handlar både om fysisk och intellektuell kraft och om långsiktighet. Theresa Traore Dahlberg är förankrad i Sverige och Burkina Faso. I sitt skapande inspireras hon av sin farmors muntliga berättelser, science fiction och alternativa framtidsvisioner i tider av stor förändring. Hennes installationer, glasverk och bronsskulpturer härrör från olika historiskt och personligt laddade material eller föremål som förändras för att skapa nya betydelser och berättelser.
Theresa Traore Dahlberg, född 1983, är utbildad vid New School i New York, Stockholms dramatiska högskola och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon har haft en rad separatutställningar, bland annat på Kalmar konstmuseum, Institut Suédois i Paris och Musée National du Burkina Faso (2019). 2019 fick Traore Dahlberg Beckers konstnärsstipendium.
Akalla torg
Fatima Moallim & Ida Idaida
Förvar
Installation
Konstverket, som installerades den 23 maj, vandaliserades den 28 juni och kunde därefter inte rekonstrueras.
Installationen Förvar – ett tält med en dörr – växer från marken, sträcker sig uppåt och sprider sig åt sidorna över stenarna och betongen på Akalla torg. Det som finns utanför och innanför träder omärkligt men tungt in och ut ur varandra. Bilderna på tyget syr ihop det trasiga och sammanfogar de repellerande delarna. Konstverket vibrerar av tankar och känslor kring vår komplexa verklighet, där förvar både kan stå för skydd och hot, hopp och förtvivlan. Livet framträder genom ömsinta berättelser om vår sårbarhet.
Fatima Moallim, född 1992, är självlärd konstnär som i sitt skapande uttrycker känslor och översätter energier direkt till duk eller papper. Hon arbetar med performance och teckning. Hennes bilder uppstår ofta i ett automatiskt flöde mellan rum och minnen. Moallim hämtar ämnen från sin egen bakgrund och föräldrarnas flykt från Mogadishu till Sverige. Hon inspireras också av enkla, vardagliga föremål och det osagda. Fatima Moallim har ställt ut på Göteborgs konstmuseum, Moderna Museet, Bonniers Konsthall och Marabouparken i Stockholm. Hon har också skapat offentliga verk.
Ida Idaida, född 1990, är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon är en multimediakonstnär och arbetar med installationer, monumentala skulpturer, maskiner och teckning. Utgångspunkten är ofta upplevelsen av smärta, trauma och skräck. Det handlar om att konstnärligt kartlägga det upprepade lidandets komplexa anatomi. Ida Idaidas verk har visats i Sverige och utomlands. 2020 tilldelades hon Maria Bonnier Dahlins stipendium.
Curator och konstprojektledare:
Jun-Hi Wennergren Nordling
