Den 22 maj klockan 13.00 invigs Stockholm konsts sommarutställning 2025. Utställningen samlar konstverk som på olika sätt speglar människans förhållande till havet – som livsnerv, myt och marknad.
I sommarutställningen samsas personliga berättelser om fiske och teknologins inverkan på naturen i Yngvild Saeters skulptur Gadus. Nada Alis verk Atrahasis 3.0. skildrar en dystopisk framtid präglad av klimatkollaps och ett förlorat skepp. Eric Grates Gudinna vid hyperboreiskt hav bjuder på ett poetiskt perspektiv där det nordliga havet blir en plats för stillhet och kontemplation. Med skarp precision riktar Finn Ahlgrens Monument över tillväxten kritik mot konsumtionssamhället som ersatt djupare mänskliga värden.
Tillsammans blir konstverken ett strandfynd från vår tid, mitt i stadens hjärta.
Vad: En temporär konstutställning i stadsmiljö. Stockholm konst har medverkat med temporär konst på olika platser i Stockholm som en del av trafikkontorets satsning Levande Stockholm sedan 2018.
Var: Längs kajen på Strandvägen, nedanför Torstenssonsgatan.
När: Invigning 22 maj klockan 13.00. Utställningsperiod 22 maj till 21 september 2025.
Medverkande: På invigningen medverkar, förutom konstnärerna, Eleonora Fors Szuba, chef för Stockholm konst, Maria Jansén, kulturdirektör, Torun Boucher, äldre- och kulturborgarråd (V) och Lars Strömgren, trafikborgarråd (MP).
Om konstverken:
Gadus – Yngvild Saeter (f. 1986)
Med en kraftfull skulptur i form av en 3D-printad fiskbensstruktur, bjuder Yngvild Saeter in till en poetisk och teknologisk reflektion över fiske, arv och människans påverkan på naturen. Konstverket bottnar i konstnärens uppväxt i en norsk fiskeby och består av bronsfärgat epoximaterial som reser sig från marken, och står på gotländska stenar med fossiler. Här möts det organiska och det industriella i en rörelse som är både mekanisk och meditativ – en påminnelse om våra band till havet och hur teknologin förändrar människans traditioner.
Atrahasis 3.0 – Nada Ali (f. 1988)
Utifrån den uråldriga flodmyten om Atrahasis, en man som enligt berättelsen räddades från syndafloden genom att bygga ett skepp till sig själv, tolkar Nada Ali vår samtid och klimatkrisen i sitt verk Atrahasis 3.0. I hennes version är skeppet inte längre en fristad för liv, utan ett kommersiellt fraktfartyg och en bild av hur mänsklighetens gamla berättelser tappat sin mening i en värld styrd av vinst och kontroll. Genom konstverket ställs frågor i relation till berättelsen om Atrahasis: vad skulle vi rädda om vi tvingades bygga ett skepp i dag? Vilka berättelser, känslor och värden får följa med, och vad låter vi sjunka?
Gudinna vid hyperboreiskt hav – Eric Grate (1896–1983)
I granitens tyngd har Eric Grate skulpterat fram en gudinna som blickar ut över ett symboliskt, nordligt hav. Verket för tankarna till det hyperboreiska: en mytologisk plats av ljus och stillhet i Norden. Med sina mjuka former och mytiska referenser gestaltar skulpturen både styrka och kontemplation. Grates verk bär på en tyst visdom, som förbinder det klassiska med det moderna, och öppnar upp för betraktaren att reflektera kring det eviga, det heliga och människans plats i naturen.
Monument över tillväxten – Finn Ahlgren (f. 1977)
I form av en återbrukad triumfbåge konfronterar Finn Ahlgren samtidens fixering vid tillväxt och konsumtion. Tillverkad av träspill och delar från gamla vitvaror, omtolkas klassiska segermonument till en kritisk betraktelse över vad vi egentligen firar. Inne i verket befinner vi oss i en värld där yta ersatt innehåll, där skärmar speglar våra egna filter snarare än verkligheten. Här blir monumentet en fysisk metafor för det vi förlorar när uppmärksamhet blir valuta och stillhet en bristvara.
