Stockholm konsts sommarutställning vid Strandvägens kaj samlar verk som på olika sätt speglar människans förhållande till havet – som livsnerv, myt och marknad. I Yngvild Saeters Gadus vävs personliga fiskeminnen samman med reflektioner över teknologi och natur, medan Nada Alis Atrahasis 3.0 gestaltar en dystopisk framtid präglad av klimatkollaps och förlorad räddning. Eric Grates Gudinna vid hyperboreiskt hav erbjuder ett poetiskt perspektiv där det nordliga havet blir en plats för stillhet och eftertanke. I Monument över tillväxten riktar Finn Ahlgren en kritisk blick mot samtidens konsumtion och förlorade djup.
Vid vattnets kant, där staden möter sin historia av handel och förbindelser, breder skulpturerna ut sig som samtida strandfynd – fragment av vår tid, uppspolade på kajen. Fyra verk som på olika sätt gestaltar människans komplexa relation till havet – inte bara som naturkraft, utan som symbol för längtan, överlevnad, handel och förlust.
Atrahasis 3.0 tar sin utgångspunkt i en av människans äldsta berättelser: Atrahasiseposet – den babyloniska flodmyten som föregick berättelsen om Noas ark med flera tusen år, med teman som översvämning, gudomlig vrede, utvalda överlevare och hoppet om en ny början. I Nada Alis tolkning är det dock inte längre bara vatten som hotar att dränka oss – det är rädsla, kaos och ett samhälle i upplösning.
Genom att återvända till den uråldriga myten pekar Atrahasis 3.0 rakt mot vår samtid. Vår tids syndaflod är inte sänd av gudar – den är människoskapad. Klimatkollaps, ekologisk utarmning och samhällssystem i förfall utgör det nya hotet. Arken, denna gamla symbol för räddning och hopp, har förlorat sin heliga innebörd. Istället har den förvandlats till ett fraktskepp – ett fartyg som inte längre bär liv, utan vinst.
Atrahasis 3.0 är ett samtida monument över förlust och val, och ett uppfordrande rop efter ansvar och omprövning. I en tid där översvämningen redan har börjat, inbjuder verket till reflektion. Nada Alis verk ställer brännande och högst relevanta frågor. Om katastrofen kom idag – vad skulle vi rädda?
Vilka värden, minnen och berättelser är värda att ta med? Vilket är vårt ansvar som arkbyggare, för vem bygger vi? Och vad lämnar vi kvar, att sjunka i djupet?
Nada Ali (f. 1988, Syrien) är baserad i Stockholm och hennes praktik omfattar skulptur, performance, installation och video. Med en bakgrund i muralmåleri från Universitetet i Damaskus och en masterexamen från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, utforskar Ali teman som förlust, sorg, omsorg, destruktion och reparation. Hennes verk kännetecknas av en processinriktad metod där materialens inneboende egenskaper spelar en central roll. Genom att väva samman personliga erfarenheter med kollektiva berättelser, belyser Nada Ali komplexiteten i mänskliga känslor och samhälleliga strukturer, och skapar konstverk som inbjuder in till reflektion och dialog.
