Stockholm konsts sommarutställning vid Strandvägens kaj samlar verk som på olika sätt speglar människans förhållande till havet – som livsnerv, myt och marknad. I Yngvild Saeters Gadus vävs personliga fiskeminnen samman med reflektioner över teknologi och natur, medan Nada Alis Atrahasis 3.0 gestaltar en dystopisk framtid präglad av klimatkollaps och förlorad räddning. Eric Grates Gudinna vid hyperboreiskt hav erbjuder ett poetiskt perspektiv där det nordliga havet blir en plats för stillhet och eftertanke. I Monument över tillväxten riktar Finn Ahlgren en kritisk blick mot samtidens konsumtion och förlorade djup.
Vid vattnets kant, där staden möter sin historia av handel och förbindelser, breder skulpturerna ut sig som samtida strandfynd – fragment av vår tid, uppspolade på kajen. Fyra verk som på olika sätt gestaltar människans komplexa relation till havet – inte bara som naturkraft, utan som symbol för längtan, överlevnad, handel och förlust.
Eric Grates skulptur Gudinna vid hyperboreiskt hav är ett kraftfullt möte mellan myt och material. I detta verk förenas granitens tyngd och beständighet med en poetisk vision av det nordliga och det eviga. Skulpturen föreställer en kvinnlig figur, en gudinna, som blickar ut över ett symboliskt hav. Inspirationen kommer från det hyperboreiska landskapet, en plats i den grekiska mytologin som symboliserar det avlägsna, ljusa och fridfulla norr.
Grate var känd för sin förmåga att förena klassisk formkänsla med modernistisk uttryckskraft. Gudinna vid hyperboreiskt hav är ett tydligt exempel på detta. Skulpturen är både monumental och subtil, med mjuka, flödande linjer som kontrasterar mot granitens råa yta. Den är djupt rotad i mytologisk tradition men bär samtidigt på en tidlös närvaro. Verket kan tolkas som en hyllning till det nordiska ljuset och landskapet, där det symboliska havet fungerar som en metafor för stillhet, klarhet och det okända.
Samtidigt väcker skulpturen frågor om människans relation till naturen, det gudomliga och det eviga – teman som återkommer i många av Grates verk. Skulpturen är ett av flera exempel på Grates förmåga att skapa konstverk som är både fysiskt imponerande och djupt symboliska – verk som fortsätter att fascinera och inspirera.
Eric Grate (1896–1983) var en av Sveriges mest framstående konstnärer under 1900-talet, verksam som skulptör, målare och tecknare. Han utbildade sig vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och tillbringade flera år i Paris, där han influerades av både klassicism och surrealism. Grates konst präglas av en unik balans mellan mytologi, naturformer och abstrakt formexperiment. Han inspirerades ofta av antikens skulpturer, insektsvärlden och organiska strukturer, vilket resulterade i verk som förenar det arkaiska med det moderna. Bland hans mest kända offentliga verk finns Monument över Yxman, Snäckfågel och Gudinna vid hyperboreiskt hav. Han var även ledamot och professor vid Konstakademien och hade stor betydelse för utvecklingen av svensk offentlig konst.
