Ann Lislegaard utgår ofta från science fiction i sin konst. Genren fungerar som en konceptuell bas såväl som ett filter som tillåter henne att vrida och vända på de olika strukturer som styr människan och hennes världsbild. Med installationer, ljus, ljud och rörlig bild utforskar konstnären upplevelsen av tid och rum och får oss att se på omgivningen med nya ögon.
I samarbete med Stockholm konst visade Ann Lislegaard tre unika varianter av 3D-animationen ”Spinning and Weaving Ada Augusta Lovelace” (2017) på stadens stora LED–skärmar. Verket visar en spindel som väver ett hallucinatoriskt nät kring bokstäverna i Ada Lovelaces namn. Både skrämmande och fascinerande vecklar verket ut sig i flera lager.
Ada Lovelace levde i början av 1800–talet och var matematiker, något för tiden mycket ovanligt för en kvinna. Hon anses vara den första personen i världen som började skriva algoritmer för maskiner. Något som senare ledde till vår tids programmering och i förlängningen utvecklingen av internet. Ada Lovelace gjorde flera kopplingar till vävmaskiners teknik att följa mönster och koder för att skapa en slutgiltig design och föreställde sig hur detta skulle kunna appliceras på mer komplicerade räknemaskiner och även bokstäver.
Ann Lislegaards verk är en hyllning till denna pionjär. ”Jag är intresserad av kopplingen (som Sadie Plant gör) mellan de feminina teknikerna spinning och vävning och utvecklingen av datateknologi – nätet”, säger Ann Lislegaard.
Ann Lislegaard, född 1962, är utbildad vid Konstakademien i Köpenhamn och har ställt ut på de stora institutionerna över hela världen. Hon har medverkat vid flera konstbiennaler, bland annat Venedigbiennalen, São Paulobiennalen och Gwangjubiennalen. Hon har också uppfört flera stora offentliga gestaltningar.
